Diva av Jean-Jacques Beineix. En kul film jag nyligen såg om för första gången på kanske 15 år. Tydligen fler än jag som anser att den är värd att uppmärksammas på nytt. Udda att det var så nära inpå.
Passade även på att se om hans Betty Blue 37,2° le matin. Vilken fantastisk film det var, så rätt i tiden. Att se om den var inte helt lätt, det sena 80-talet kom strömmande tillbaks, fick mig att gräva fram en massa gammal musik och annan film (som till exempel Wild at Heart som inte åldrats ett dugg utan var lika bra som då den släpptes). Betty hade inte riktigt åldrats med värdighet, en hel del har hänt i filmskapandet sen dess. Trots det en helyllecharmig återupplevelse.
...bara måste sätta in affischen (här med musik till)...
...ehm, och slutscenen...
Hennes sista replik här ger mig forfarande rysningar över hela kroppen.
No comments:
Post a Comment