Urgammalt. The big time med Suede, från deras tredje singel. 1992...

Jag använde den här som intro till skoluppsättningen på Wendelsberg av Danny och det vida, blå havet (skriven av den absolut briljante dramatikern John Patrick Shanley och översatt till svenska av Klas Östergren nånstans runt 1980). Stora delar av regin blev mycket lik Görans uppsättning på lilla teatern några år tidigare (hävdar fortfarande att det var omedvetet, men det är klart jag tog intryck av en föreställning där jag sett halva repetitionsarbetet och till vilken jag släpade varenda vän jag kunde övertala - vilket gjorde att jag såg den minst 20 gånger själv).

Det var så många bra band den här tiden. Brett Anderson blev bara en i mängden, något som säger en hel del om tiden då britpop-boomen var som störst.