-Nejdå, det är ingen parmiddag. Fyra par och jag. Klart man kan undvika ordet parmiddag. Obviously ingen parmiddag: jag har ingen respektive med mig - alltså ingen parmiddag.


En liten .gif om att göra ett pepparkakshus illa.


Gemyt.


Jag fann även annan underhållning.


Pepparkakshusslakt.


Samtal med de respektive föräldragenerationerna: vad i hela friden var trettondagen? Vad firade vi? Skulle vi vara ledsna eller glada? Det hela löste sig relativt snabbt.


Trettondagsaction.

Skämt åsido, jag hade helylletrevligt hela kvällen. Med David och Anja, David och Åsa, Rickard och Josephine, Pernilla och pojkvän. Hur kunde det komma att bli annat än bra-bra?

Nyårets finsprit visade sig vara förfjolårets grekiska fulsprit. Det övre lagret smakade grappa.

Allt som allt mycket bra afton.

Poetisk scen från det begågna nyåret.

Ack, att vara ung igen. Actionfylld inblick i en nyårsfirande smeds inre. Kanske finns det ett filmmanus att hämta där?

Den som vill kryssa udda exemplar av homo sapiens (?)* sapiens (?)** kan ta sig ner till Nordstan. Där sitter pojkar i 25-30års åldern och köar för att bli först att kunna köpa expansionen till World of Warcraft. Jag har ingen aning om hur länge de blir tvugna att köa, men det intressanta ligger i att de, medan de köar, är separerade från sitt kära onlinespel och sina kära datorer och sina nudlar och sin coca cola och sina dextrosol och sina pizzakartongstaplar och sin skitiga disk. Ett par dygns köande kan nog inte göra alltför negativa saker med deras yttre, inget som kan vara värre än hur de ser ut efter en vecka i morgonrock framför datorn.

*Osäkert om just dessa kan klassificeras under dena art.
**Som ovan men ytterligare mer tveksamt.

Försöker läsa Herman Lindqvists bok om Axel von Fersen. En 'biografi'. Jag är tveksam. Enligt vad jag läst om boken ska den innehålla rejäl mängd faktafel. Dessutom är berättarrösten inte särskilt objektiv. Inget fel på personlig vinkling av en biografi, men är detta en biografi, kan man sätta Blonde av Joyce Carol Oates under samma rubrik.

OM detta nu ändå är en roman mer än en biografi så tycker jag man kan ställa vissa grundläggande krav på språket. Faktaspäckad facklitteratur kommer undan med lite sämre språk, även om jag själv långt hellre läser en fackbok som även är väl författad.

Jag har pressat mig igenom ett hundratal sidor av boken. Hur intressant ämnet än är så har jag svårt att tillgodogöra mig informationen: varje gång han har en längre uppräkning så får han syftningsfel i kommateringen. Det är många uppräkningar på dessa hundra första sidor. Jag önskar han haft folk på förlaget som vågat säga åt honom att omformulera varenda uppräkning i boken. Kanske vågade dom inte säga åt Den Store Författaren att Det här suger, låt oss hjälpa dig skriva om det här, vi har folk här vars enda arbete är att hjälpa författare med kniviga saker som interpunktion.

Så: är det en biografi så lämnar den mycket att önska och är det en roman så önskar man att den lämnat lite åt läsaren (till exempel korrekt interpunktion). Trots detta är det en såpass intressant person att jag överväger att läsa boken i alla fall. Bra mycket trevligare än att googla informationen och det verkar tyvärr vara den mest lättillgängliga bok som står att finna om von Fersen. Synd bara att jag kallt kan räkna med att många fakta är fel...

Jag saknar en bra symbol för den upplysta ateismen. Sekulariserad, laid back, inte militant, lagom post-post modern. Något i stil med biohazardsquiggeln eller symbolen för mercury.

Jag misstänker att en rejäl bit av begreppet 'vuxen' innebär att man diskar efter maten och inte före.

gif-försök

Rörliga bilder är en utopi just nu, tycks det.

Ses.

Se gärna Aragorn (förlåt, Eragon) - själv hade jag svårt att sluta skratta. Det radas kliché på klyscha i en sällan skådad strid ström. När 'den mörkmuskige främlingen som ingen riktigt känner men som ändå är en av oss' plockar fram ett +3 svärd skrattade jag så jag kiknade. Rekommenderas med andra ord varmt.

Vår fruktade efterrätt: ett förök att vara så genomsnittlig som möjligt. Päronhalvor med glass och after eights. Magnus rapade mintchoklad hela kvällen.

Vi åt helgott - rökt lammbog och massor av läcker potatisgratäng. Oliv-och-vitlök-och-olivoljeröran vaddennuhette var även den alldeles utmärkt.

Kilkennyn var också bra.

Varför bryta denna uppåtgående trend med ett besök på excet? Ingen vet. Som en juicepress för att pressa cash ur en, fula människor med illasittande 'högtids'kläder och ett fåtal vackra människor som gled omkring som avlägsna himlakroppar. När ska jag lära mig att jag inte ska gå på såna här ställen? Jag hatar ju allt från musiken till klientelet och den blaskiga ölen. Jaja.

Blogger betan beter sig fullständigt uppåt väggarna. Har inte kunnat posta, men försöker då och då... Skulle lägga till lite nyårspics här och av någon anledning registrerades 4000000000000 bilder (eller så) på en gång. Ber att få återkomma när deras service/support etc är tillbaka från helgandet. Ses!