Ord

Daglig irritation - uttrycket 'klickar'. Det klickar mellan oss. I varje rimlig värld betyder detta att relationen inte fungerar alls. Men i helvete heller. I Sverige idag betyder det att det funkar finfint. Fy.

Böcker, böcker, böcker

Äntligen börjat komma i god ordning efter 'återinflytt' i Brunnsbo. Tjejerna jag delat med ska till Australien, jag och Sebastian ska dela lägenheten.

Bokhyllan är uppe.

Min Milton från 1796 hänger fortfarande med. Börjar det brinna så är det inte helt säkert om jag släpar ut Sebbe eller dessa två små volymer. Paradise Lost är mycket bra, om än lite pratig.


Ett bra hyllsegment: Alice i Folio Society-utgåvan, Östergrens Fattiga Riddare och Stora Svenskar och en massa Paul Auster. Jo, det är så illa som det ser ut - Moon Palace har jag 1:a upplaga och ett läseexemplar intill... Röde Orm går inte av för hackor och detsamma gäller mitt nötta ex av Ferlins Med Många Kulörta Lyktor.


Jag älskar att läsa Iain Banks. Complicity, The Business, Dead Air, The Bridge, The Wasp Factory... Underhållande utan att bli enkelt, lätt att ta till sig utan att det blir bara tuggummi för hjärnan. Böcker som får mig att vilja skriva, böcker jag vill läsa om och om med ett par års mellanrum.


Candide är ju rätt trist, Singoalla en hopplös sörja av sentimentalitet och Boccaccios Decamerone en samling berättelser som liknar varandra så mycket att allt bara flyter ihop men Voltaire ska man ju ha läst, Singoalla är en bedårande vackert illustrerad bok och den gamla skrönan om ett gäng adelspersoner som flyr digerdöden i Florens och sätter sig på ett lantgods i hundra dagar (och berättar hundra långa berättelser) har ändå mycket att berätta om hur folk tänkte, nog för att göra läsningen underhållande trots att den suger som novellsamling.


Neil Gaiman är helt i min smak. Coraline och Anansi Boys anser jag vara mycket svaga, men hans övriga böcker rockar. Hans bok ihop med Pratchett är lysande, Stardust utmärkt (men läs INTE Hans Berggrens översättning), Neverwhere underfundig, Smoke and Mirrors en jättebra novellsamling (Chivalry är perfekt för högläsning) och American Gods är en av de bäsa romanerna jag läst. I kategorin 'böcker som inte nödvändigtvis måste ta tag i en och vända en ut och in men som fortfarande är förbaskat finfina' så regerar den här (ihop med ett gäng andra, tex Pattern Recognition av Gibson). Boken längst ut till höger här är otroligt charmig och rekommenderas varmt. Den har det mesta. Läs den. Winter's Tale av Mark Helprin.


Don DeLillos romaner är den bästa läsning jag kan hitta. Krävande, kärva, samtidsutforskande, själsligt djuplodande, språkligt rika, stilmässigt perfekta, skrämmande etc etc. Underworld lyser klart. Inom en tio år eller så ska jag ha hämtat mig nog för att kunna läsa om den och jag ser fram emot det.

Jeff Noon. Unik, påhittig, sublim, underhållande. Läs alla hans romaner och läs dom i ordning efter utgivningsår eller så här: Vurt, Pollen, Nymphomation, Pixel Juice, Automated Alice, Needle in the Groove, Falling out of Cars, Cobralingus. De två sistnämnda enbart om du verkligen är hooked på Noon, de är en aning...jobbiga om man inte är helsåld. Eller satsa på alla i samma ådra: Vurt, Pollen, Nymphomation, Pixel Juice och Needle in the Groove. Böcker som får mig att vilja flytta till Manchester, förutsatt att Jeff Noon får bli allsmäktig gud där och kan designa tillvaron. Kanske framgår det bättre att jag uppskattar dessa böcker om jag upprepar namnen en gång till.
Vurt
Pollen
Nymphomation
Pixel Juice
Needle in the Groove
Läs.

Resten? Kafka, Charms, Wolfe, Tolkien, Wilde (The Happy Prince är perfekt sentimentalitet), Gibson, Östergren, Wordsworth, Coleridge, Shakespeare, Marlowe, Faulkner, Steinbeck, Oates...


Ingen bokhylla är komplett utan en bunt bra grafiska verk (jaja, kalla det serier) och jag har ett par bra här: Sandman-böckerna, Sin City-serien, lite svenskt i form av Ulf Lundkvist, Jan stenmark och Berglin och någon enstaka sak av Dave McKean.

Jag har perceptionsstörningar. Alla kvinnor ser vackra ut idag. Kanske någon kvalitet hos ljuset, sol och klart, och därmed en optisk villa. Ska fotografera en smula ikväll, möjligt att ögonen ser fram emot det, anpassar sig, en kemisk reaktion.

-Nejdå, det är ingen parmiddag. Fyra par och jag. Klart man kan undvika ordet parmiddag. Obviously ingen parmiddag: jag har ingen respektive med mig - alltså ingen parmiddag.


En liten .gif om att göra ett pepparkakshus illa.


Gemyt.


Jag fann även annan underhållning.


Pepparkakshusslakt.


Samtal med de respektive föräldragenerationerna: vad i hela friden var trettondagen? Vad firade vi? Skulle vi vara ledsna eller glada? Det hela löste sig relativt snabbt.


Trettondagsaction.

Skämt åsido, jag hade helylletrevligt hela kvällen. Med David och Anja, David och Åsa, Rickard och Josephine, Pernilla och pojkvän. Hur kunde det komma att bli annat än bra-bra?

Nyårets finsprit visade sig vara förfjolårets grekiska fulsprit. Det övre lagret smakade grappa.

Allt som allt mycket bra afton.

Poetisk scen från det begågna nyåret.

Ack, att vara ung igen. Actionfylld inblick i en nyårsfirande smeds inre. Kanske finns det ett filmmanus att hämta där?

Den som vill kryssa udda exemplar av homo sapiens (?)* sapiens (?)** kan ta sig ner till Nordstan. Där sitter pojkar i 25-30års åldern och köar för att bli först att kunna köpa expansionen till World of Warcraft. Jag har ingen aning om hur länge de blir tvugna att köa, men det intressanta ligger i att de, medan de köar, är separerade från sitt kära onlinespel och sina kära datorer och sina nudlar och sin coca cola och sina dextrosol och sina pizzakartongstaplar och sin skitiga disk. Ett par dygns köande kan nog inte göra alltför negativa saker med deras yttre, inget som kan vara värre än hur de ser ut efter en vecka i morgonrock framför datorn.

*Osäkert om just dessa kan klassificeras under dena art.
**Som ovan men ytterligare mer tveksamt.

Försöker läsa Herman Lindqvists bok om Axel von Fersen. En 'biografi'. Jag är tveksam. Enligt vad jag läst om boken ska den innehålla rejäl mängd faktafel. Dessutom är berättarrösten inte särskilt objektiv. Inget fel på personlig vinkling av en biografi, men är detta en biografi, kan man sätta Blonde av Joyce Carol Oates under samma rubrik.

OM detta nu ändå är en roman mer än en biografi så tycker jag man kan ställa vissa grundläggande krav på språket. Faktaspäckad facklitteratur kommer undan med lite sämre språk, även om jag själv långt hellre läser en fackbok som även är väl författad.

Jag har pressat mig igenom ett hundratal sidor av boken. Hur intressant ämnet än är så har jag svårt att tillgodogöra mig informationen: varje gång han har en längre uppräkning så får han syftningsfel i kommateringen. Det är många uppräkningar på dessa hundra första sidor. Jag önskar han haft folk på förlaget som vågat säga åt honom att omformulera varenda uppräkning i boken. Kanske vågade dom inte säga åt Den Store Författaren att Det här suger, låt oss hjälpa dig skriva om det här, vi har folk här vars enda arbete är att hjälpa författare med kniviga saker som interpunktion.

Så: är det en biografi så lämnar den mycket att önska och är det en roman så önskar man att den lämnat lite åt läsaren (till exempel korrekt interpunktion). Trots detta är det en såpass intressant person att jag överväger att läsa boken i alla fall. Bra mycket trevligare än att googla informationen och det verkar tyvärr vara den mest lättillgängliga bok som står att finna om von Fersen. Synd bara att jag kallt kan räkna med att många fakta är fel...

Jag saknar en bra symbol för den upplysta ateismen. Sekulariserad, laid back, inte militant, lagom post-post modern. Något i stil med biohazardsquiggeln eller symbolen för mercury.

Jag misstänker att en rejäl bit av begreppet 'vuxen' innebär att man diskar efter maten och inte före.

gif-försök

Rörliga bilder är en utopi just nu, tycks det.

Ses.

Se gärna Aragorn (förlåt, Eragon) - själv hade jag svårt att sluta skratta. Det radas kliché på klyscha i en sällan skådad strid ström. När 'den mörkmuskige främlingen som ingen riktigt känner men som ändå är en av oss' plockar fram ett +3 svärd skrattade jag så jag kiknade. Rekommenderas med andra ord varmt.

Vår fruktade efterrätt: ett förök att vara så genomsnittlig som möjligt. Päronhalvor med glass och after eights. Magnus rapade mintchoklad hela kvällen.

Vi åt helgott - rökt lammbog och massor av läcker potatisgratäng. Oliv-och-vitlök-och-olivoljeröran vaddennuhette var även den alldeles utmärkt.

Kilkennyn var också bra.

Varför bryta denna uppåtgående trend med ett besök på excet? Ingen vet. Som en juicepress för att pressa cash ur en, fula människor med illasittande 'högtids'kläder och ett fåtal vackra människor som gled omkring som avlägsna himlakroppar. När ska jag lära mig att jag inte ska gå på såna här ställen? Jag hatar ju allt från musiken till klientelet och den blaskiga ölen. Jaja.

Blogger betan beter sig fullständigt uppåt väggarna. Har inte kunnat posta, men försöker då och då... Skulle lägga till lite nyårspics här och av någon anledning registrerades 4000000000000 bilder (eller så) på en gång. Ber att få återkomma när deras service/support etc är tillbaka från helgandet. Ses!